Av barnmorskan och sjuksköterskan Sanne Kammersgaard Christensen. Driver privat barnmorskemottagning. Mars 2020 / @sanne_jordemoder
Det finns många välmenande råd om spädbarns och småbarns sovmönster. Som nyblivna föräldrar, oavsett om ni är första- eller flergångsföräldrar, kan det vara en djungel att sortera i alla goda råd och i slutändan handlar det faktiskt mest om att lära känna sitt eget barn och lyssna på magkänslan. Och ja, det är lättare sagt än gjort. Ändå har jag skrivit en massa inlägg om sömn och bra tips i syfte att berätta lite om vad vi har gjort hemma hos oss – kanske funkar några av tipsen hos er också.
Sömn nr. 1: Barn är olika
Vera 0-6 månader
Från första dagen har Vera sovit sparsamt både dag och natt. Hon behöver tydligen inte så mycket sömn som vi andra. Hon har alltid haft många uppvaknanden, och därför har vi också provat olika strategier för att hjälpa henne att sova vidare, och helt ärligt också för att få lite sammanhängande sömn själva.
I början sov hon mycket med mig. Vi sov tätt i sängen och hon rörde sig inte långt från min armhåla eller från mitt bröst under de första veckorna av sitt liv. Hon behövde mycket närhet, dygnet runt, så det fick hon förstås. Jag lindade henne varje dag och hon somnade så – precis där – med sin mamma. Allt annat verkade onaturligt. Hon sov också ute i vagnen, men vi upptäckte ganska fort att hon inte sov lika stabilt där vaknade upp många gånger. Vera har aldrig lärt sig att använda napp, trots att vi verkligen har försökt, så hon har alltid använt mig som napp istället.
Vi fick rådet att prova en bärsele, men även om det gav henne känslan av att vara inlindad så gjorde det ingen skillnad i antalet uppvaknanden.
-
Trots det har hängvaggan varit bra för oss och för Vera så länge den rör sig. Hon känner sig trygg när hon blir vaggad, vare sig det är i bärselen/armarna/hängvaggan/vagnen/på pilatesbollen. Det som alltid har fungerat bäst är när vi håller Vera tätt intill eller lindar in henne tätt och vaggar henne.
Så ja, bebisar är definitivt olika, men för mig känns det faktiskt väldigt logiskt att den gungande rörelsen verkar lugnande. Spädbarnet känner igen denna rörelse från tiden inne i magen. Under mer eller mindre än 9 månader känner sig det lilla nya livet väl skyddat inne i den varma kojan inne i magen, där fostervattnet vaggar barnet i takt med mammans rörelser. Därför kan världen verka väldigt stor och läskig när barnet föds och för vissa kräver denna stora förändring mer tid än för andra att vänja sig vid. Därför är jag också en stor motståndare till att vi idag har så bråttom att lära våra små bebisar att vara borta från oss om de visar tecken på att behöva närhet. Så mitt bästa råd är i princip att lyssna på din magkänsla, titta på ditt barn, vad ditt barn behöver och låt andras kritiska kommentarer gå in genom ena örat och ut genom andra.
Sömn nr. 2
Kritiken, fördomarna och alla pekfingrar har faktiskt påverkat oss ganska mycket trots att det är andra barnet. Det har varit både familj, vänner och vårdpersonal som har haft åsikter om våra val när det gällde att ge Vera en bra sömnrytm. Det har gjort mig medveten om att vi idag enligt min mening är lite för fokuserade på rädslan att ge små barn dåliga vanor.
Oj, vad många gånger jag har hört detta:
"Se nu till att det inte blir en dålig vana", "du vänjer henne vid att hon bara kan sova om hon blir vaggad eller är nära mamma". Ja, jag har till och med fått höra att om jag investerade i ett hjälpmedel till hängvaggan, en vaggmotor, så skulle det betyda att jag var lat och inte orkade vara förälder. Jag skulle komma ihåg att jag själv hade valt att få barnet – den sista kommentaren fick mig verkligen att må dåligt – seriöst! Tänk innan du öppnar munnen. Jag tycker absolut att jag klarar uppgiften som mamma och jag känner inte att vi gör något fel.
Jag håller med om att det i längden inte är lämpligt att alltid behöva vagga ett barn till sömns, varför en vaggmotor bara är till för en tillfällig period.
Nu har vi haft turen att få testa en vaggmotor från @membantu.se den senaste månaden och vi har inte ångrat en sekund att låta vaggmotorn vagga Vera när hon ligger i vaggan istället för att någon av oss ska sitta vid vaggan i timmar.
För det här är inte längre en fråga om vi vill vagga Vera eller inte. Nu är det detta som fungerar för oss och så får vi ta "vaggproblemet" när tiden är mogen. Just nu är vår primära önskan att Vera ska få en bättre ostörd sömn, samtidigt som vi som föräldrar också får tid för vår stora pojke och för varandra.
Och det har vi verkligen fått – vi har äntligen fått fria händer. Vi upplever att vaggmotorn har gett oss våra kvällar tillbaka, så att vi faktiskt får se varandra i ögonen när barnen är nattade kl. 19.30 och innan vi själva svimmar av utmattning (ja, det brukar vara runt 21.00, men ändå).
Det gör enormt stor skillnad, speciellt när man efter nästan 7 månader fortfarande är vaken större delen av natten, att kunna få vara tillsammans med resten av familjen också. Det behövdes verkligen.
Dessutom har vi under den senaste månaden upplevt att Vera har sovit hela natten (6 timmar i rad) så många som 3 gånger, vilket är ett stort genombrott för oss.
Sömn nr. 3: Hur mycket eller hur lite ska man använda motorn?
Det är alltid en balansgång. Vi hade som sagt kommit till en punkt, då vi oberoende av om vi hade en motor eller inte, vaggade Vera flera gånger om dagen och ibland på natten.
Exempel på ett dygn hos oss:
- Mellan kl. 05:00–07:00: Vera vaknar. Hon kan ha sovit sista delen av natten i hängvaggan med motorn på om natten har bestått av många uppvaknanden.
- Förmiddag: Vera sover sin första tupplur i barnvagnen.
- Eftermiddag: Vera sover sin andra tupplur i barnvagnen.
- Cirka kl. 19:30: Vera nattas i hängvaggan med motorn på. Vi brukar börja på högsta hastighet om hon har svårt att slappna av och somna. När hon sover minskar vi gradvis hastigheten. Motorn har 5 hastigheter, så det finns bra möjligheter att variera hur mycket rörelse man vill ha.
- Mellan kl. 21:00-22:30 vaknar Vera igen och jag ammar henne sista gången innan midnatt (hoppas jag i alla fall). Jag lägger henne i vaggan igen och låter den fortsätta vagga henne till sömns. Ibland går det inte att bara lägga ner henne i vaggan igen utan vi måste först sitta med henne på pilatesbollen och hjälpa henne att lugna ner sig. Om allt går bra lägger vi henne i vaggan igen och så sover hon där några timmar.
- När hon vaknar för första gången på natten kommer hon in i min säng. Hon ammar igen och somnar oftast hos mig medan hon använder mig som napp. Om hon lugnar ner sig så att jag också kan få sova lite så ligger hon kvar i sängen med mig hela natten. Men om hon vid nästa måltid i slutet av natten inte kan slappna av igen, har jag börjat använda vaggan som hjälpmedel och det har verkligen varit till stor hjälp.
Jaja, det finns ju gränser för galenskapen, och det är långt ifrån varje gång detta funkar med vår älskade Vera. Ibland vaknar hon kl. 5, även om vi andra inte håller med om att natten är över. Men andra gånger kan vi få henne att fortsätta sova i spjälsängen och det är helt avgörande, speciellt för mig, om jag bara hinner sova en timme till innan dagen börjar igen.
