Tvillingmamman: "Och så blev vi fem!"

Av Kathrine Kørner, augusti 2024

Dagen vi fick reda på att vi väntade tvillingar började, som så många andra morgnar i första trimestern, med illamående. Men under dagen fick jag också väldigt ont i vänster sida av magen.

Googlandet började direkt och efter en kort tid kunde jag ”konstatera” att jag förmodligen hade blivit gravid utanför livmodern, och att jag hade blindtarmsinflammation. Jag ringde sjukhuset och fick en tid samma dag. Jag kom upp på britsen och ultraljudsundersökningen började. Den pågick i vad som kändes som en evighet! Allt eftersom tiden gick blev vi mer och mer oroliga. Plötsligt sa han ”du är väldigt gravid!”. Jag blev lättad, men hann inte tänka mer över hans ordval ”väldigt”!?! ”Grattis, de är två”, sa han!

Jeppe (min kille) och jag tittade på varandra och försökte förstå vad han hade sagt. Va!?! Hörde
vi rätt! Vi visste inte hur vi skulle reagera. Han vände på skärmen och där såg vi två små hjärtan slå! Vi började skratta. Både för att det var så överväldigande och för att vi ju hade föreställt oss att situationen var en helt annan! Det slutade med att vi grät av lycka. Det var så stort och vi bara va!? Skulle vi få två bebisar på samma gång! Hur fantastiskt var inte det! Vilket mirakel. Vi kände oss välsignade och lyckligt lottade – och redo för uppgiften.

Början på graviditeten var tuff

Jag mådde så illa! Det kändes som att jag var bakfull VARJE dag de första tre månaderna! Det var mycket värre än vid den första graviditeten med min son. Mina organ fick jobba extra hårt och jag har aldrig varit så trött! Som tur är vände det och resten av graviditeten var bra. Självklart kände jag att kroppen fick anstränga sig och det fanns såklart en del oro! ”Kände jag båda flickorna varje dag? Tar den ena tvillingen för mycket av näringen o.s.v.?”. Flerbördsgraviditeter är förknippade med fler risker. Särskilt när barnen delar samma moderkaka, som i mitt fall. Så det finns bara en näringskälla som de delar på, och fördelningen är inte alltid balanserad. Det innebar också att jag skulle in på ultraljud var 14:e dag. Som tur var såg allt bra ut. 

Förlossningen skulle ske i Slagelse (en timme från där vi bor), och enligt mitt förlossningsbrev skulle jag sättas igång den 12/3, om förlossningen inte satte igång av sig själv. Som tur var fick jag en förlossning utan medicinsk igångsättning och värkstimulerande dropp. Vattnet gick av sig själv den 8/3–2024, fyra dagar före den planerade igångsättningen. Jag var så nervös, men förlossningen gick över all förväntan. Lördag morgon den 9/3 kl. 09.09 och 09.14 kom de till världen! Jag har från början haft en stor önskan om att kunna föda vaginalt, precis som med mitt första barn. Det kände jag mig mest trygg med eftersom det var den proceduren jag kände till. Under förlossningen hade jag den bästa personalen runt omkring mig! Åtta coola kvinnor som gjorde mig trygg, och som visste precis vad de skulle göra! De vägledde mig genom hela förloppet och stod vid min sida som en trogen hejarklack!

Det är så fantastiskt att ha tjejerna ute på andra sidan nu! Det känns som att de är ute i säkerhet. Trots att de bara vägde ca 2 000 g vid födseln och sondmatades den första tiden, så har det inte varit några komplikationer. De är friska och fortsätter att växa som de ska. Amningen skulle bara komma igång, vilket tog sin tid, men det lyckades till slut. Jag ammar fortfarande tjejerna, men
kompletterar lite med flaska. Flickorna sover som tur är bra, men det var inte helt lätt att få dem synkroniserade. Vi läste oss till att tvillingföräldrar inte klarar sig utan en hängvagga, och det håller vi verkligen med om! Tvillingar föds ofta lite för tidigt och därför kan de vara lite mer känsliga. Vi upptäckte ganska snart att de hade ett stort behov av rörelse och hängvaggan
gav, och ger fortfarande, mycket lugn och trygghet! En riktig livräddare som gör vår vardag med tvillingarna mycket smidigare!

Livet med tvillingar är helt galet, men jag skulle absolut göra om det! – Det är underbart med tvillingar! Det finns inget mer fantastiskt än när deras blickar möts och de ler mot varandra! Jag är säker på att tjejerna kommer att få ett nära band till varandra!